SIDINSTRUKTIONER

MATCHDATA

Nyheter

Sidor

Kategorier

Meta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matcher jag minns 2019

06th januari 2020

Jag har sett många fotbollsmatcher under 2019. Vissa matcher minns jag tydligare än andra. Jag skrev ner några tankar om några av dessa minnesvärda matcher. Kanske målar de här matcherna upp någon sorts bild av det gångna fotbollsåret? Åtminstone gör dom det för mig.

17/3 Arnäs IF – Härnösands SK: inställd.
Något jag snackat en hel del om under hösten är frånvaron av möjligheter att spela elvamannamatcher på vintern. ÅFFs pojkar och flickor 03 fick nyligen båda på nöten i distriktslagsturneringar där rapporter säger att man ställdes mot lag som var matchtränade på ett helt annat sätt än Ångermanland. Distriktslagen från Västerbotten, Norrbotten, Medelpad hade alla spelare från klubblag som spelar matcher året runt. I Ångermanland finns ingen spelbar elvamannaplan från slutet av oktober till början av mars. Även andra tider på året är vi utlämnade åt vädergudarnas svårbedömda och inte särskilt friska viljor. I Ångermanland finns ingen Arcushall, Airdome eller Nordichall. Det får flera olika negativa konsekvenser. Personligen satt jag på ett minst sagt ogästvänligt Kramfors IP och kollade damernas DM i ymnigt snöfall. Kvaliteten på matcherna föll i takt med snön. Spelarna huttrade, snö fastnade mellan dobbarna och den sista matchen blev fullt logiskt inställd. Trist.

6/4 Gif Sundvall – Malmö FF: 3-1
GIF Sundsvalls hemmapremiär i Allsvenskan var extremt bra. MFF kanske inledde starkast men Sundsvall vann till slut välförtjänt. Linus Hallenius var bäst på plan fastän det i motståndarlaget vimlade av meriterade spelare, som Rosenberg, Lewicki och Molins. Vad som hände sedan för Sundsvall är en annan historia förstås och något jag aldrig trodde man skulle råka ut för efter att ha sett den här matchen. Giffarna såg ut som ett topp-5 lag, inte en nedflyttningskandidat. Som fotbollsintresserad ångermanlänning har det varit kul att kunna kolla in riktig elitfotboll någon gång ibland. Allsvensk fotboll är nästan en annan sport än det som bedrivs i vårt distrikt. Nu är den avenyn till njutning stängd, förmodligen för minst ett par år framöver.  

7/5 Liverpool – Barcelona: 4-0
Liverpool kom till match med kravet att vinna med fyra mål. Mot ett motståndarlag som inkluderade bland annat världshistoriens troligen bäste spelare. Man inte bara klarade det, man lyckades göra sista målet i en situation där hela Barcelonas lag kollade åt fel håll. Ibland gnäller jag på mina P14 killar när dom står och sover på fasta situationer. Någonstans var det också skönt att se några av värdens bästa spelare göra ett sådant misstag.
När ett internationellt storlag är så framgångsrikt som Liverpool brukar det leda till att lag även i lägre serier försöker kopiera lagets arbetssätt. Jag bävar litegrann för att se lag i division 5 försöka efterlikna Liverpool. Ytterbackar som Trent Alexander-Arnold och mittfältare som Fabinho är ju tämligen sällsynta i division 5 och utan sådan kompetens är det svårt att riktigt spela som Liverpool. Vilket knappast kommer hindra en del från att försöka. Resultatet riskerar bli en njutning man, likt surströmming eller Bob Dylans sångröst, får jobba ett tag för att lära sig uppskatta. 

6/7 Sverige – England: 2-1
Mitt starkaste minne från hela dam-VM var nog när Nilla Fischer rensnickade på mållinjen i nittionde matchminuten av bronsmatchen. Ur ett lokalt perspektiv var det såklart väldigt roligt att se en spelare från distriktet, Sofia Jakobsson, prestera så bra på högsta internationella nivå under hela turneringen. Sverige fick verkligen slita i bronsmatchen, där man på slutet gick på knäna och det alltså i slutändan också krävdes en bragdnick på mållinjen. Men man grävde brons och jag jublade hemma framför teven.

1/8 Örebro SK – KB65: 4-1
Sverigecupen för P14 spelades detta år i ett stekhett Karlstad. Lämpligt nog pajade vår AC i bilen strax dessförinnan och de 64 milen mellan Karlstad och Kramfors fick avnjutas i en bil med innertemperatur som nog skulle möjliggjort gräddning av tunnbröd. KB ställdes mot några av Sveriges bästa lag, bland annat Örebro SK. Det var kul att se hur bra några av Sveriges bästa fjortonåringar är. Just Örebro SK hade en otroligt duktig forward som jag kommer försöka följa framöver. Är han inte landslagsspelare till hösten när första P05 landslaget tas ut blir jag förvånad. KB hävdade sig bra. Visst förlorade dom med ett antal mål mot några lag och visst var laget litegrann utökat med spelare från andra klubbar i distriktet, men dom var knappast bortskojade i någon match. Några matcher vann man också, trots riktigt tufft motstånd. Vi är kanske inte så jäkla dåliga på ungdomsfotboll i Ångermanland som man kanske kan tro? Nästa bevis i den argumentationen skulle kunna vara att peka på ÅFF P02 som tog sig ända till final i distriktspojkturneringen. En match som Ångermanland enligt mina källor (som bl.a innefattar live-rapportering från matchen kryddat med ett språk som kunde varit hämtat från en väldigt barnförbjuden Kapten Haddock) säger att Ångermanland mycket väl kunde vunnit. Det finns utan någon som helst tvivel många skickliga fotbollsspelande tonåringar i Ångermanland. Hur kan vi hjälpa dom att bli jäkligt skickliga vuxna fotbollsspelare också?
Några matcher jag inte såg var Friska Viljor U19 när de kvalade till U19 Allsvenskan. Man får säga att FV är överlägset bästa juniorförening i Ångermanland. De vann sin U19 serie och de vann även division 4 med sitt andralag som till stor del är U19 spelare. Men när de mötte riktig bra juniorlag från andra delar av landet tror jag inte man överdriver om man säger att de aldrig riktigt var nära. Att vara bäst i Ångermanland verkar inte vara tillräcklig bra. Dom behöver kanske en svårare matchmiljö för att kunna ta ytterligare ett steg? FV har gjort mycket rätt med sin juniorsatsning senaste åren och jag tror det vore otroligt bra för hela distriktet om de med både sitt representations- och juniorlag kunde ta ett steg till.

1/9 Kramfors-Alliansen – Piteå IF: 1-0.
Det var inte den enklaste säsongen för KA fotboll. Truppen var tunn och man drabbades av jobbiga skador på viktiga spelare. Jag minns bl.a. hur jag stod och räfsade när en kompis sladdade upp på trottoaren med bredställ på sin gamla Volvo och röd i ansiktet hojtade att Ångermanlands Paolo Maldini, Axel Karlstedt, brutit benet på ett, ska vi säga, okonventionellt sätt. Det var inte bra.
För mig var matchen mot Piteå en av höjdpunkterna i en tung säsong. Det var även en lite tursam seger och de vinsterna är ju ofta sköna. Ett bestående minne är hur Piteås svårt besvikna målvakt lämnade sin matchtröja på plan när han gick in i omklädningsrummet. Notabelt från matchen också att 10 av 11 i Kramfors startelva var spelare fostrade i klubben, liksom de båda spelare som byttes in. Jag tycker mig ana en trend där fler och fler lag i Ångermanland väljer satsa på lokala spelare. Eller möjligen att man tvingas till en hemvävd satsning av olika skäl, inte minst ekonomiska. I vilket fall kanske var matchen mot PIF var en liten föraning av hur framtiden kan komma att se ut i de ångermanländska herrlagen?

15/11 Rumänien – Sverige: 0-2
Man gillar Jan Anderssons landslag. Det gör man. Laget står för en typ av klassisk svensk landslagsfotboll med ett kollektivistiskt tänk som genomsyrar allt. Personligen tilltalas jag också en hel del av att man använder ett rätt konventionellt 442-system i en tid där det nästan verkar sättas prestige i att hitta på komplicerade arbetssätt och formationer. Att spela 442 har inte gett höga poäng på prestigemätaren när fotbollstränare diskuterar mellan skål och vägg. Jag pratade med en juniortränare tidigare i år som beskrev sitt nästan ofattbart krångliga arbetssätt för mig samtidigt som han tyckte det var konstigt hans artonåriga spelare hade svårt att utföra det på planen. Jag hade full förståelse för hans spelare.
Herrlandslaget visar att man inte behöver krångla till det särskilt mycket och att det ändå är möjligt att spela en bra och modern fotboll. Sällan har man sett det tydligare än första halvlek mot Rumänien då man spelade en fantastisk fotboll. Personligen hoppas jag många lag tar till sig av landslagets tänk, där alla jobbar hårt för laget men att man också försöker vara kreativ när man själv äger bollen. Utan att för den sakens skull krångla till det så förskräckligt. Åtminstone kommer jag själv försöka tänka så. 

Tags:

Inga kommentarer »

No comments yet.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URL

Leave a comment