Jag tänkte börja med att i mitt första inlägg visa lite siffror om svensk fotboll. Det är ganska imponerande och glädjande statistik som visar hur stor just fotbollen är här i Sverige.

Jag tror ibland att vi glömmer hur det egentligen ser ut i vårt land. Och jag tror dessutom att det är mer vanligt för oss här uppe i den norra delen. Vi har inte lika tätt med elitlag och publiksiffrorna når inte samma höjder som en del andra idrotter. Vi känner inte av storleken på verksamheten på samma sätt som en hel del andra distrikt.

Sedan kan vi ibland höra och påverkas av alltför negativa toner från sk. tyckare/experter, men även från oss fotbollsfolk. Det kan handla om att vi tappar utövare, minskande intresse osv. Man kan också få höra från tex kommunhåll att de är helt ovetande att man även tränar på vinterhalvåret. Man pratar som att  fotbollen är en liten sport med få aktiva utövare.

Jag tror att vi med följande siffror kan konstatera att fotbollen fortfarande har en stark position som andra idrotter än så länge bara kan drömma om, och att vi faktiskt har ganska mycket att glädjas över.

Sedan ska vi så klart inte vara mätta och belåtna där. Vi har fortfarande mycket att jobba vidare med.  Vi ska sträva framåt, och utveckla det som utvecklas kan. Vi ska jobba vidare med att  förbättra  träningsförutsättningarna, rekrytering och utbildning av spelare/ledare, och samarbeten i olika former, samt jobba för förändringar av skatteregler för en rättvisare konkurrenssituation med våra nordiska grannländer. Allt för att till slut få en ännu bättre produkt/elitverksamhet som kan konkurrera med övriga Europa, och därmed öka intresset ytterligare. Men det får vi säkert anledning att återkomma till framöver.

Det vi kan konstatera redan nu, är att fotbollen är stor i Sverige!

Var tredje idrottsaktivitet i Sverige är fotboll!

Text: Tommie Andersson   Källa: Svenska fotbollsförbundet

Kapcevic och Theorin – här i Gävle tackar vi ångermanlänningarna lite extra

Låt mig få säga det med en gång. Giffarna Sundsvall hade inte i allsvenskan att göra.

Som ångermanlänning (västernorrlänning) smärtade det… faktiskt inte så mycket. Efter tre år i Stockholm och tio år i Gävle har känslorna svalnat – åtminstone för GIF Sundsvall.

Kollegan Karlström här på sportredaktionen var av samma uppfattning. Han är från Sundsvall, med ett förflutet på ST, jag från Sollefteå med meriter från saligt insomnade VA.

– Självklart kul om ”vårt” gamla gäng Giffarna går upp. Men vad har vi för nytta av det när vi jobbar i Gävle? var hans spontana kommentar.

Och inte ville han att Sundsvall skulle gå upp på Gefle IF:s bekostnad heller.

Jag kunde inte annat än hålla med.

Drömmen vore förstås att allsvenskan i fotboll har plats för såväl Gefle som Sundsvall – och kanske något lag ytterligare norr om Dalälven. Men ärligt talat vilket skulle det vara?

Det var klasskillnad i kvalmatcherna. Gefle IF var bättre på alla punkter. Deras organisation, tempo och av många kallad tråkiga spelidé fällde avgörandet.

Dessutom hade man två viktiga kuggar från mina gamla hemtrakter. Dragan Kapcevic, som med sitt 2–2-mål mot IFK Göteborg nere på Gamla Ullevi såg till att det överhuvudtaget blev kvalspel för Gefle. Och Daniel Theorin, fostrad i Älgarna, som skickade in sitt första mål i Gefles tröja när han stensäkert satte straffen som betydde 1–0 i kvalmatch två, som spelades på Strömvallen.

Till slut blev det som ni vet totalt 3–0 till Gefle och Sundsvall får fortsätta jakten uppåt nästa säsong.

Träffade Västralegendaren Bertil Helander på Norrporten Arena i samband med den första kvalmatchen. Alltid trevligt att ”surra” lite med Bertil.

Jag vet att han varit inblandad i arbetet som nu lett till att det äntligen blir en konstgräsplan på Nipvallen. Självklart ett måste för att utvecklingen ska gå framåt och att Sollefteå ska kunna fortsätta att spela minst i div. 2.

Jag har varken sett mitt gamla Graninge FF, eller Västra BK som laget hette på min tid, eller Sollefteå GIF spela på många år.

Men vad jag förstår hade Sollefteå antagligen hållit sig kvar i toppen på tvåan om man inte sålt Dragan Kapcevic till oss här nere i Gävle.

En spelarförsäljning som var ett led i den numera självklara näringskedja som uppstått inom fotbollen. Där klubbarna i Ångermanland får finna sig att ha sin plats långt, långt ned i den kedjan.

Gefle IF är en bit högre upp, men inom elitfotbollen också kraftigt distanserade. För precis som klubbar som Sollefteå måste även Gefle sälja sina bästa spelare, senast Alexander Gerndt till Helsingborg, för att överleva.

Apropå ”Theo” och Super-Dragan så brukar jag snacka med de två om läget och livet på hemmaplan. Theorin håller koll på vad som händer i Härnösand och Dragan har berättat att han snackar med Sollefteås tränare Roger Dannberg på telefon en del och att han också har bra kontakt med ”PJ”, Patrik Johansson i Sollefteå GIF.

– Men han bryr sig mest om Hammarby, skrattade Dragan när jag frågade om ”PJ” ville ha Dragans Gefle eller Sundsvall upp i allsvenskan.

Var Daniel Theorin hamnar nästa säsong vet ingen i skrivande stund, kanske inte ens han själv. Men mycket talar i nuläget ändå för att Härnösandssonen stannar i Gefle IF.

Och gärna för mig och oss som jobbar nära honom och Gefle IF. ”Theo” är en väldigt god företrädare för fotbollen och hans ångermanländska sitter som gjuten – trots att han bott och spelat i såväl Norge som Malmö FF.

Det är som hemma – fast annorlunda på nåt sätt när man träffar Theorin.

Till sist så får jag passa på att gratulera Junsele IF till uppflyttningen – och till Sollefteå GIF:s fina säsong i div 2. Häftiga derbyn att vänta där.

Nu hoppas vi gamla Västrasupportrar i förskingringen att Graninge FF kan lämna ”träsket” och gå upp i trean åtminstone.

DANIEL SANDSTRÖM

Är Sportreporter på Gefle Dagblad och Arbetarbladets gemensamma sportredaktion i Gävle. Han bevakar främst Gefle IF i fotboll, Brynäs IF i ishockey och Sandvikens AIK i bandy.

Fotbolly bjuder i dag på ett nostalgiskt quiz om division 4-fotbollen förr.
Testa dina kunskaper!
Här har du frågorna att lösa
Längst ner på sidan hittar du svaren – om du inte redan kan dem…

1) Roland Wedin var en riktig striker i Junsele IF. Vad var hans specialitet?
1. Nickmål
X. Att vänta ut målvakten, runda denne och rulla bollen i mål
2. Stenhårda distansskott

o o o

2) I Ramviks IF var två efternamn vanligare än andra. Vilka?

1. Söderholm och Westerlund
X. Hansson och Karlsson
2 .Pettersson och Lundström
o o o

3) Division 4 Ångermanland startade i sin nuvarande form säsongen 1953/54. Vilket lag tog hem den första historiska seriesegern?

1 .IFK Nyland
X. Domsjö IF
2. IFK Härnösand
o o o

4) Roger Boström är den som gjort flest mål av alla skyttekungar i fyran. Då bör man också ha i åtanke att målsprutan från Anundsjö IF endast spelade 16 av 22 seriematcher säsongen 1992. Hur många mål gjorde Roger?

1. 35
X. 36
2. 37

o o o

5) Vilket division 4-lag spelade sina hemmamatcher på Stenhammaren?

1. Björna IF
X. Fjällsjö BK (Backe IF t o m 1987)
2. Rossöns IF

o o o

6) Åke Berglund var en svårpasserad centerhalv därbak i Älandsbro AIK:s backlinje. Vad var hans smeknamn?
1. Sågen
X. Hammar´n
2. Slägga
o o o

7) Lars-Göran ”Lillen” Forslund tackade för sig efter 40 år som tränare, huvudsakligen i Västra BK och Graninge FF men även några säsonger i Frånö SK. I sin gröna ungdom provade Forslund på spel i allsvenskan. I vilket lag?
1. Örgryte IS
X. Gais
2. Elfsborg
o o o
En spelare gjorde s j u mål i en och samma match 1970. Han kvicknade till i slutomgångarna, gjorde 11 mål på två matcher, och tog hem skytteligan med 22 mål. Vem var det?

1. Affe Söderlind, Björna If
X. Bengt ”Beja” Håkansson, Wäija/Dynäs
2. Ronny Svensson, Själevads IK
o o o
9) Frank Björklund var en ung och mycket lovande lirare i 70-talets IFK Härnösand. Vad blev sedermera hans yrke?

1. Författare
X. Konstnär
2. Journalist

o o o

10) En maratontabell över alla division 4-klubbar allt ifrån starten för 57 år sedan inbjuder till mycken intressant läsning. Älandsbro AIK, Junsele IF och Frånö SK toppar tabellen, men vilket lag ligger ohjälpligt sist, med sex futtiga poäng och 21-68 i mål?

1. Sandö IF (lilla bilden)
X. Trehörningsjö IF
2. Prästmons SK
o o o
11) Klassiska tröjfärger och symboler finns det gott om i fotbollsfyran. Vilket lag har en flitig myra i sitt emblem?

1. Bjärtrå IS
X. Sprängsvikens IK
2. Moffe BK

Frågvis: Olle Larsson

RÄTTA SVAREN

Fråga 1:  2
Fråga 2:  1
Fråga 3:  X
Fråga 4:  1
Fråga 5:  X
Fråga 6:  2
Fråga 7:  1
Fråga 8:  2
Fråga 9:  X
Fråga 10:  X
Fråga 11:  1

Sommaruppehållet är här och nu väntar några veckors efterlängtad vila för div.4-lirarna. Jag har sett mindre matcher än vad jag hade tänkt innan säsongen startade men som familjefar blir det lätt så att annat prioriteras före än att hänga på arenorna runt om i närområdet. Genom att jag har goda och kunniga kontakter runt om i fotbollsångermanland så tycker jag ändå att jag lyckats skaffa mig en relativt god bild av årets serie.

Undroms IF toppar som väntat serien men de har inte ryckt ifrån de övriga lagen med så många poäng som jag på förhand trott. Fredrik Thelins Kramfors-Alliansen jagar Undrom och befinner sig endast tre poäng bakom serieledarna inför höstomgången. Kramfors känns stabila och mycket av deras framgångar tror jag kan tillskrivas Fredrik. Laget som sådant är inte direkt avskräckande men de har ändå bevisat att man genom hårt arbete kan nå framgångar på en nivå som div.4. Inför seriestarten var det mycket snack om KA:s stjärnvärvning Jonas Svanberg. Personligen så har jag bara sett honom framträda vid två tillfällen och även fast han inte glänst då så har det märkts att han har mycket fotboll inom sig. Av spelare som mött honom har jag även fått höra att han uppträtt på ett bra och respektfullt sätt gentemot sina mindre meriterande motståndare.

Fräcka nykomlingen Gottne IF har även de gjort en bra första halva av serien med 20 inspelade poäng. Även fast jag på förhand inte trodde att Gottne skulle bli några ”slagpåsar” så är jag en aning överraskad att de nu tillhör toppstriden. En som inte är lika överraskad som jag är Gottnes tränare Magnus Bild:

-Våran målsättning innan serien startade var att placera oss någonstans mitt i tabellen men efter att vi nu mött alla lag så är jag inte helt överraskad att vi ligger där vi ligger. Jag visste på förhand att vi har ett bra lag men däremot var jag en aning osäker på vilken klass serien skulle hålla, berättar Magnus. Magnus tycker att årets serie håller rätt bra klass och bland lag som överraskat positivt på honom så nämner han Frånö SK, Bollsta IK samt Ramviks IF. Precis som alla andra så är inte Magnus överraskad över att Undrom toppar tabellen och han tror också att Kramfors Alliansen kommer att finnas med i toppstriden säsongen ut:

-Undroms centrallinje håller väldigt hög klass och de har verkligen några spelare som kan avgöra matcher på egen hand. I slutändan tror jag att Undrom kommer att dra det längsta strået även fast vi i Gottne kommer att göra allt som står i vår makt för att försöka hänga kvar i toppstriden, fortsätter Magnus. Magnus berättar även att truppen ser intakt ut inför höstsäsongen trots att några spelare kommer att studera på annan ort när skolorna drar igång under hösten:

-De kommer dock hem igen när det drar ihop sig till match även fast det kanske blir svårare för dem att motivera sig när höstmörkret infaller, säger Magnus. Precis som att Undrom har klasspelare så tycker även Magnus att han förfogar över några spelare av hög kaliber:

-Erik Salomonsson har varit väldigt bra under våren och likaså Jonas Lindmark som är väldigt nyttig för oss. Utöver dem så har Johannis Forsgren och Mattias Granberg överraskat positivt på mig, avslutar Magnus.

När jag gästtränar med moderklubben Frånö SK bli jag ofta ”pikad” för att jag aldrig skriver några rader om dem på fotbolly.se. Efter en väl genomförd våromgång av Andreas ”Ante” Stattins mannar känns det nu befogat att skriva något om dem. Efter en framgångsrik spelarkarriär är ”Ante” nu inne på sin andra säsong som fotbollstränare och än så länge trivs han med sin nya roll inom fotbollen:

-Jag tycker att det är roligt att basa över ett lag och än så länge har jag inte stött på några kraftiga motgångar. Visst är det speciellt att vara ledare i ett lag som FSK där det finns många ”experter” och känslomänniskor men jag har lärt mig att hantera detta. Jag blir mer irriterad när jag märker att spelare ibland inte ställer upp helhjärtat, säger ”Ante”. ”Ante” tycker att Frånö presterat över förväntan hittills, både spel- och poängmässigt.

–Jag tycker dock att det finns mer att få ut av laget. Förutom Nisse Grahm, Robert Westerlund och Viktor Mellbin så kan samtliga spelare höja sig något snäpp, anser ”Ante”. Andreas tycker att hans lag har kapacitet att slå samtliga lag i serien och enligt honom så är det endast Undrom som är någon klass bättre än FSK. Avslutningsvis så passar Andreas även på att hylla lokalkonkurrenterna Kramfors Alliansen:

-Kramfors är det lag som överraskat mest positivt på mig. De är bra tränade och förmodligen det lag som håller den högsta lägstanivån i årets serie, avslutar ”Ante”.

Bollsta IK, KB 65 och Myckelgensjö IF har blivit avhängda i botten av tabellen och dessa tre lag kommer att få slåss om att undvika nedflyttning. Ramviks IF med Magnus Söderholm vid rodret har som vanligt blandat och gett men jag tror inte att de på allvar kommer att bli inblandade i den direkta bottenstriden. Inför varje säsong tror jag att Ramvik skall ta steget till att bli ett lag för den övre halvan av tabellen men nu börjar jag tror att jag överskattat laget och dess kapacitet en aning. För att öka min förståelse för Ramviksgängets berg- och dalbaneform väljer jag att slå en signal till coach Söderholm:

-Helt klart så blandar vi och ger för mycket och problemet i år är att vårt anfallsspel inte fungerat som jag önskat. Vi har mestadels spelat med ”Jocke” Nylander som ensam anfallare men vi har inte kunnat fylla på med tillräckligt mycket folk för att kunna hota motståndarförsvaren fullt ut, berättar Magnus. Poängskörden är dock Magnus relativt nöjd med och det råder en försiktig optimism i truppen inför höstsäsongen:

 –Undrom har det bästa laget av alla men jag tycker att vi har kapaciteten att slå samtliga lag i serien. Vi kommer eventuellt att göra några taktiska ändringar i spelsystemet inför hösten och jag har goda förhoppningar på att vi skall kunna avancera i tabellen, speciellt eftersom hösten är vår favoritperiod på säsongen, fortsätter Magnus. Vidare berättar Magnus att det inte är aktuellt med att förstärka truppen inför hösten utan det är snarare så att de får tacka nej till spelare som vill representera Ramvik. Ett tillskott blir dock talangen Tobias Törnsten som är på väg tillbaka efter en svår knäskada:

 –Han kommer att spetsa till vår offensiv och är på så sätt efterlängtad. Annars är det backlinjen, med veteranen Lasse Olli och Henrik Grenblad i spetsen, som varit vår starkaste lagdel. Henrik är dessutom målfarlig vid fasta situationer och vi har bland annat en farlig hörnvariant där både Lasse och Henrik är inblandade med sitt starka huvudspel, avslutar Magnus. 

Björn Moströms Sidensjö IK är ett lag som jag tror kommer att avancera i tabellen under höstsäsongen och de kommer nog att på allvar kunna blanda sig i toppstriden. Jag var där när laget förlorade mot FSK med 0-1 strax innan sommaruppehållet och jag har sällan sett ett lag varit så utspelat som FSK var under den andra halvleken. Herr Moström uttalade sig i media om att skottstatistiken blev 23-1 i Sidensjös favör och jag är beredd att hålla med. Även fast FSK saknade ett antal startspelare så blev jag imponerad av ”Sidensjöpöjkas” insats, förutom då deras oförmåga att göra mål. En anmärkningsvärd sak gällande Sidensjö och dess tränare Moström var när han, säkerligen för första gången under sin tränarkarriär, uttalade sig positivt om ett motståndarlag i Tidningen Ångermanland. Detta hände när Kramfors hade slagit Sidensjö och Björn uttalade sig något i stil med:

–Kramfors är det bästa laget vi mött i år. Starkt jobbat Björn!

När man är på fotboll blir det lätt så att man hamnar i diskussioner med gamla spelare som lirade under samma period som när man själv var som mest aktiv. Ofta går snacket i de banorna hur mycket bättre klassen på div.4 var förr i tiden och att dagens lag skulle haft stora problem att hävda sig för en sisådär tio år sedan. Likadant var det när man själv spelade och äldre generationer ofta påpekade för en hur mycket bättre fotboll det spelades förr i tiden. Jag kommer ihåg att det var irriterande att ständigt påminnas om hur mycket bättre det var förr och minst lika irriterande är det att jag nu ibland kommer på mig själv att jag är precis likadan . Jag har inget riktigt bra svar på varför man ständigt vill prata om hur mycket bättre det var förr men kanske är det ett försök att framhålla sig själv och sin kapacitet, att jag minsann, jag spelade på den tiden när fotbollen höll hög klass och dagens lirare skulle inte ha platsat när jag höll på. Istället tycker jag att man skall glädjas åt det som utspelas i nuet och det roligaste med dagens div.4-fotboll tycker jag är att se de unga talangerna som gör livet surt för de mer rutinerade lirarna. Jag tänker närmast på FSK:s Viktor Mellbin, Kramfors Alliansens Christoffer Milde, Petter Thelin och Petter Wallin, Bollstas IK:s Morten Borja och sist men inte minst den kanske största talangen av dem alla, den i Sollefteå GIF och Undrom spelande Joel Åhman. Lägg till att det även finns unga och lovande spelare i bland annat Graninge FF, Ramviks IF, Domsjö IF och KB 65 vilket borde innebära att det finns framtidshopp för den Ångermanländska fotbollen.

Avslutningsvis skall jag göra ett försök att tippa hur tabellen kommer att se ut efter 22 spelade omgångar. Men precis som jag skrev i min tidigare krönika, jag kan inte på något sätt titulera mig som någon tipsexpert. Här har ni dock mitt tappra försök och nu är risken säkert stor för att min vän och tillika Bollsta-tränaren Mattias Olsson kommer att radera mig ur telefonboken:

1.   Undrom   

2.   Sidensjö
3.   Kramfors      
4.   Moliden 
5.   Frånö          

6.   Gottne
7.   Domsjö           
8.   Ramvik
9.   Graninge 
10. KB 65
11. Bollsta     
12. Myckelgensjö

Fredrik Östlund

Mitt intresse för fotboll följde liksom med i genpaketet. Både min mamma och min pappa hade spelat fotboll i sin ungdoms dagar om än inte på någon högre nivå och jag minns att det nästan uteslutande var fotboll som gällde på baksidan av det flerfamiljshyreshus jag växte upp i så snabbt tillfälle gavs. På denna baksida fanns nämligen det perfekta underlaget gräs tillsammans med lämpligt planterade ungbjörkar som fick utgöra målstolpar. Att hyresvärden knappast uppskattade det faktum att just björkarna fick utgöra målstolpar är en annan femma och Birger, som han hette, kanske insåg att björkarnas välmående inte var lika viktigt som att vi ungar på området faktiskt hade oerhört kul! Oftast spelade jag med bästisen Mattias, en annan kompis Anders samt att storasyster Johanna ibland var med på ett hörn. Jag minns det som igår hur vi skulle bräcka varandra ifråga om snyggast skruv, snyggast vrist, läckrast volley eller häftigaste räddningen. Vi turades om att vara Zico, Pelé, Torbjörn Nilsson, Mikael Laudrup, Tomas Wernersson och andra, på den tiden, stora favoriter. Ett annat namn på en förebild jag inte riktigt vet varför jag lagt på minnet så starkt är Sven ”Dala” Dahlqvist. Denna mittbacksgigant som hade omskolats från forward och som till och med tog hem Guldbollen 1984 då jag skulle fylla nio år. Tror det var flödet i namnet + smeknamnet som gjorde susen. Ord och flöden är nämligen något som också fascinerat mig sedan unga barnsben.

Hur som helst – varför berättar jag det här? Jo, jag slogs häromdagen av insikten att jag hade tusan inte en enda kvinnlig fotbollsförebild där och då. Jag vet att jag var bland de första tjejerna på min skola som ens började spela med ett riktigt lag som sexåring – givetvis då med pojkar. Ett flicklag fanns inte för så unga individer i min moderförening Umedalens IF. Kan säga att jag är så oerhört nöjd att jag inte såg något som helst problem med att spela med killar. Så länge jag fick vara med Matte (bästisen) så var jag förmodligen hur nöjd som helst! Dessutom hade vi världens bästa tränare, Roger, som inte bara fick vara min favorit som tränare utan även personifiera en av de legogubbar jag och Mattias även ägnade mycket tid åt i vår samvaro. Just spelet med killar har dessutom garanterat gjort mig till den fotbollsspelare jag sedermera blev. Men som sagt – det sorgliga i kråksången är ju faktiskt att jag redan då blev rätt inpräntad och varse att det var grabbar som gällde när man blev stor. Att läsa, se eller ens höra om framgångsrika damspelare fanns ju liksom inte på världskartan. Då är jag ju inte direkt född på stenåldern heller utan det här var alltså under början av 80-talet som sexåringen Magda fick sin första klubbtröja och suktade efter goda förebilder – inte bara manliga sådana.

Allt har sin tid brukar man ju säga och i och med att damallsvenskan i sin nuvarande tappning med en enda rikstäckande högsta serie inte uppstod förrän så sent som 1988 så kanske det inte var så konstigt att Pia Sundhage, Elisabeth Leidinge, Lena Videkull och övriga sedermera stora svenska profiler inte nådde mitt medvetande förrän betydligt senare. Att det ändock tagit så pass lång tid innan damfotbollen fått ordentligt gehör, och fortfarande i viss mån alltid räknas i skymundan är bara så dumt att man gång efter annan blir matt men den krönikan tar jag en annan gång. Jag nöjer mig idag med att konstatera att förebilderna inom fotbollen idag tack och lov inte är lika enkönade som då jag påbörjade min fotbollskarriär utan nu vet alla fotbollsintresserade inte bara vem Zlatan och Messi är utan också vem Malin Moström, Therese Sjögran, Lotta Schelin, Hanna Ljungberg, Caroline Seger, Victoria Svensson-Sandell och givetvis Marta är. Sådant har betydelse – så enkelt är det!

Idag måste jag också passa på att skriva några rader om det som allra mest snurrar i mitt fotbollshuvud just denna vecka – nämligen årets seriepremiär för mitt hjärtas lag, Själevads IK damlag! Ett Själevad som slickade såren efter fjolårets kvalförlust till division I, knöt näven, reste sig och ska nu försöka upprepa bedriften med att nå en serieseger och förhoppningsvis tredje gången gillt fixa den efterföljande kvalserien. Laget kvalade ju nämligen till ettan även efter säsongen 2007 men föll även då. Kval förresten – så jäkla dumt. Tänk att vinna en serie, förlora i kvalet och därmed vackert få fortsätta lira i samma division även säsongen därpå. Att misslyckas kanske en enda match på en hel säsong men då matchen är av helt avgörande karaktär så är loppet liksom kört. Det kan ju inte vara ett helt rättvisande system anser jag och får säkert anledning att kommentera det ytterligare framöver. Lagen som nöp de två platser som vår kvalgrupp kämpade om, Östersund DFF och Gustafs GoIF har så här långt imponerat i ettan och vi spelade alltså oavgjort respektive föll i uddamålsförlust i kvalmatcherna mot dessa.

Nu hade vi i Själevad turen i oturen att vi ändå fick byta serieregion och därmed spela i norrlands södra damtvåa istället för, som ifjol, den norra motsvarigheten. Att spela mot exakt samma lag ännu ett år hade givetvis inte känts fullständigt bra. Istället blir det därför resor söder- och västerut med något kortare resvägar totalt sett och framför allt flera helt nya bekantskaper då det gäller motstånd. Något som stimulerar inte bara våra spelare utan även oss ledare.

Inför årets säsong har jag även personligen bytt epitet inom laget då jag efter tre säsonger som mv-tränare istället tagit klivet upp som huvudtränare Tommie Anderssons högra eller vänstra hand beroende på hur du ser det. Att prova på assisterande tränarrollen är så här långt oerhört lärorikt och intressant. Att det dessutom är tillsammans med just Tommie, som ledde SIK-dam när jag själv skördade mina största spelarframgångar, gör inte saken sämre. Vi tog oss ju faktiskt ända upp till allsvenskan tillsammans!

Att sia om den serie vi i år ska spela i är verkligen långt ifrån enkelt. Innan jag satte mig ner för att skriva denna krönika försökte jag nämligen forska lite grann utöver det man hört ryktesvägen så att säga. Oftast använder man idag den fantastiska webben när man forskar och jag är inget undantag. Besöken på våra konkurrenters hemsidor gav dock inte speciellt mycket och jag känner mig inte så mycket klokare efteråt. Ska jag bedöma standarden på lagen utifrån hemsidornas aktualitet och nyhetsflöde så kommer Själevad definitivt att finnas med i toppen tillsammans med i första hand, nykomlingarna Matfors FK och Ope IF som var de enda hemsidor som kändes riktigt ajour och gav information utöver det mest basala. Jag kommer därmed inte att ge mig in i några konkreta tips redan idag. Jag måste helt enkelt få se, läsa och höra från åtminstone startomgången nästa helg innan jag kan bilda mig någon form av uppfattning. Ska jag utgå från tidigare år så har den södra tvåan en tendens att variera stort i kvalité mellan topp- och bottenlag. Att fjolårsvinnarna i serien, Östersund DFF, gick genom 18 omgångar utan en enda poängförlust skvallrar om just detta. Att fjolårets andraplacerade Remsle UIF i egenskap av just fjolårets placering ska ses som ett topplag även i år verkar sett till försäsongen inte stämma och laget har tappat namnkunniga spelare. Att båda städerna Östersund och Sundsvall har tre representerade lag i serien kan indikera stor kvalitetsskillnad lagen emellan…så, ja, ni kanske förstår att jag väljer att ligga lite lågt. Men vad jag redan nu törs lova är i alla fall att Själevad kommer att göra sitt yttersta för att upprepa något så svårt och få förunnat som att vinna en serie två gånger på raken. Första steget för att nå det målet kan vi ta i premiären nu på lördag mot gästande Ope IF, som alltså är nykomlingar från division III. Jag hoppas verkligen att jag står med ett brett leende och en kaffekopp i näven någonstans strax innan klockan 15.00 då förhoppningsvis tre SIK-poäng är bärgade och vad gäller goda förebilder i det egna ledet så måste jag säga att en av de allra största sådana i SIK-leden genom tiderna, Sanna Frostevall, mer än väl förtjänar epitetet och vi är många som gläds åt att återigen se henne i den grönvita dräkten!

Till dess vi hörs igen – trivsam fotbollstillvaro och game on!

/Magda

Division-fyrapremiären närmar sig med stormsteg och den sjunde maj spelas den första omgången innehållande följande matcher, KB 65-Kramfors-Alliansen, Domsjö-Moliden, Gottne-Myckelgensjö, Frånö-Ramvik, Undrom-Sidensjö samt Bollsta-Graninge. 

Spelbolaget Nordicbet håller Undroms IF och Kramfors-Alliansen som favoriter till seriesegern med Domsjö och Sidensjö som främsta utmanare. Undertecknad har kontaktat några av div.4-lagens tränare för att höra deras tankar inför det som komma skall. 

Fredrik Thelins Kramfors-Alliansen har kanske gjort den tyngsta värvningen av alla lag inför årets säsong, detta i form av den tidigare Östersundsspelaren Jonas Svanberg. Jonas har visat upp sina färdigheter vid ett fåtal tillfällen under försäsongen och både Fredrik och hans spelare är mycket imponerade av det Jonas hittills presterat. Trots drömvärvningen så anser inte Fredrik att hans lag skall ses som en av seriefavoriterna.
–Jag tycker att det är väldigt märkligt att Nordicbet har samma odds på oss och Undrom och enligt mig så har Undrom det överlägset bästa laget på papperet. De var vassa redan ifjol och med tanke på de värvningar de gjort inför året så tror jag att de kommer att vinna serien ganska så enkelt, säger Fredrik. 

Kramfors har tappat några tongivande spelare inför årets säsong, Marcus Jössund har lämnat klubben för att istället representera Undroms IF och den säkra mittbacken Pelle Johansson kommer inte heller han spela med Alliansen i år. Fredrik berättar även att det är klart att fjolårets succéspelare, Christoffer Milde, kommer inleda säsongen i GIF Sundsvalls organisation där han studerar på fotbollsgymnasiet. Trots de tunga avbräcken så tycker inte Fredrik att han förfogar över ett sämre lag än ifjol. 

–Våra unga killar kommer bara bli bättre och bättre och vi har haft en bra försäsong där vi både tränat bra samt gjort bra resultat i träningsmatcherna. Vi siktar på att tillhöra övre halvan av tabellen när serien är färdigspelad, avslutar Fredrik. 

Undrom kommer till spel med ett namnkunnigt lag och deras eldsjäl Mikael Holmsten har värvat friskt inför säsongen. Niklas Eriksson och Mats Larsson har hämtats från samarbetsklubben Sollefteå GIF och från Kramfors-Alliansen har Marcus Jössund anslutit. I klubben spelar sedan tidigare ”klasspelare” som Henrik Heino, Joel Book-Söderberg och den evigt unge Andreas Näsmark och därmed förstår ni att Undrom kommer att finnas med i toppen när tabellen skall summeras. Den av UIF-spelarna omtyckta tränaren Roger Häggström tycker, till skillnad från sin kollega Fredrik Thelin, att hans lag definitivt skall ses som ett av favoritlagen till seriesegern. 

–Det vore löjligt att påstå någonting annat. Jag är väldigt nöjd med vår trupp och jag kommer att få angenäma problem med att ta ut startelvan, säger Roger.
Elaka tungor påstår att Undrom inte kommer speciellt bra förberedda till säsongen och att de på så sätt inte skall ses som självskrivna vinnare av serien.  

–Visserligen har vi haft relativt dålig uppslutning på träningarna under försäsongen men det beror på att jag har spelare som även håller på med ishockey och innebandy. När det gäller vår fysiska status så är jag inte ett dugg orolig och till och med vår ålderman Andreas Näsmark ser ”rappare” ut än aldrig förr, avslutar Roger. 

Domsjö IF hade en tung fjolårssäsong som resulterade i nedflyttning till division fem. Martin Wallins mannar återfinns dock även denna säsong i division fyra i och med att Hägglunds dragit sig ur serien. Klubben har värvat intressanta spelare inför säsongen och nyförvärven i kombination med den revanschlusta som borde finnas i truppen kommer att föra laget till en betydligt bättre placering i år. Martin Wallin tror även han att Domsjö kommer att prestera bättre denna säsong.
–Vi har stommen kvar sedan ifjol och jag är även nöjd med våra nyförvärv. Vi inom laget har inte talat om någon målsättning mer än att vi går för seger i varje match. Även fast jag inte har så bra koll på de andra lagen så tror jag inte att vi kommer att vara inblandade i bottenstriden, säger Martin. Martin berättar även att laget drabbats av ett tungt avbräck inför säsongen då Stefan Hägglund meddelat att han på grund av ryggbesvär tvingas avsluta sin karriär.  

Bollsta IK, KB 65 och Myckelgensjö IF får enligt Nordicbet slåss om att undvika nedflyttning. Den tidigare Bjärtråspelaren och numera Bollstatränaren Mattias Olsson lägger inte så stor vikt vid att hans Bollsta är tippat att tillhöra bottenstriden. 

–Jag har ingen aning om vem det är som ansvarar för oddssättningen hos Nordicbet men för oss gör det ingenting att vi ses som ett ”bottengäng”, säger Mattias. Fortsättningsvis berättar han att lagets grundinställning är att alltid gå för seger och enligt Mattias så kommer Bollsta ha minst fyra lag efter sig när serien är slut. Trots upprepade påtryckningar från undertecknad så vägrar dock Mattias att uttala sig om vilka lag Bollsta kommer att ha efter sig i tabellen. 

Även fast jag inte kan skryta med att vara någon ”tipsexpert” så känns det i år givet vart seriesegern kommer att hamna. Att satsa sina slantar på något annat lag än Undrom som seriesegrare är bortkastade pengar och jag tycker att Nordicbet varit generösa som satt oddset 2,75 på Undrom. Till skillnad från Nordicbet så tror jag inte att Kramfors-Alliansen kommer att utgöra något hot mot Undrom i kampen om seriesegern. Dock skall det bli intressant att följa mötena lagen emellan och då tänker jag främst på duellen på mittfältet mellan KA:s Jonas Svanberg och Undroms Andreas Näsmark. En känsla jag har är att Svanberg inte kommer att vara lika framgångsrik som han var i träningsmatchen mot Myckelgensjö när han briljerade med två mål och två framspelningar. Samma Myckelgensjö som jag tror kommer placera sig längst ner i tabellen tillsammans med KB 65. Övriga lag som kan komma bli inblandade i bottenstriden vill jag helst inte uttala mig om, främst eftersom jag vill behålla den goda vänskapen jag har med Bollsta IK:s tränare Mattias Olsson. Avslutningsvis så återstår det bara att önska lagen lycka till! 

Först ska man väl tacka för förtroendet att få skriva på en så pass besökt hemsida, jag vet inte riktigt hur det funkar med att censurera artiklarna? Men det lär jag ju märka när jag blir publicerad! När jag fick frågan av min mentor, gamle tränare och vän Lars-Göran Forslund var det ganska lätt att tacka ja, eftersom han redan bestämt att jag skulle skriva på www.fotbolly.se! Hans första tanke var att skriva om damer, eftersom jag är expert? Samtalet slutade med att jag fick skriva om vad jag ville inom fotboll! 

För er som spelat div3-4 herrar har vi säkert mötts i en närkamp någonstans runt mittplanen, cirkeln var mitt arbetsområde!  Annars ligger mitt nuvarande arbetsområde inom fotboll som damlagstränare i Långsele AIF i div 3 och har nyss påbörjat ett nytt tränaruppdrag inom distriktslagsverksamheten med Ångermanlands FF P-96!  

Men eftersom damfotbollen inte får många rubriker känner jag att jag ska ge mig ut på djupt vatten och skriva lite om damfotboll, som jag upplevt den under min tid som damlagstränare! En sak ska jag säga direkt, man blir väldigt pedagogisk när man har ett damlag, har man killar kan man kasta in en boll och det är match direkt! Detta gäller mitt lag och andra lag i området efter att ha träffat och pratat med tränarna! Jag läste även i en av kommentarerna efter att vi blev ”uthängd” som gästkrönikörer på sajten att de ville höra en ledare/tränares röst! Så här kommer det!

Att vara damlagstränare, är som att vara en cirkusartist och gå på lina! Ett feltramp och det kan bli en soppa av allt! Man måste tänka så att man inte trampa på någons tår, och det kan ibland vara svårt som tränare, i stridens hetta är man inget precisionsverktyg precis! Jag har ändå haft en enorm tur i mitt lag, de vet att under match och träning kan man säga saker, efter är allt som vanligt!

I ett damlag kan man träna en hel vinter för att när det börjar bli roligt, läs säsong, då åker man utomlands i 2 veckor! Händer även i herrlag, men inte i samma utsträckning! Som tränare ser jag inte dessa resor som ett problem, det jobbiga i situationen är att folk inte kan säga till i tid! Sommaren är för alla en höjdpunkt, men som ledare vill man bara veta om de ska iväg! Man vill vara så bra förbered som möjligt så att man slipper jaga spelare 1-2 dagar innan match! Tar enormt mycket energi som man skulle vilja lägga på annat!

Det är synd för damfotbollen att väldigt många lägger av för tidigt, på grund av bristande intresse, barnafödsel och annat! Jag tror att damfotbollen skulle behöva fler äldre spelare i sina lag! Jag kan stolt säga att jag har ett helt gäng med tränande mammor som är med när de kan! För mig är det ovärderligt, de visar att man kan spela fotboll och ändå kombinera med allt som hör livet till! De lär de yngre i laget saker, som inte bara handlar om fotboll!  Att tänka på är att Långsele AIF inte är en klubb som tränar 4-5 gånger i veckan och siktar på damallsvenskan 2014! Vi tränar och spelar efter våra förutsättningar!

Tjejer är väldigt ambitiösa när det gäller träning, missar man en träning på grund av något är det väldigt många som ger sig ut själva och tränar! Har man en övning på träningen frågas det varför gör vi detta?  Efter att ha förklarat syftet (som man alltid ska göra), är det full fart på träningen!  

Damer vill och kan spela en vacker fotboll, vad det beror på finns det enligt mig en väldigt stor faktor till! Tjejer har inte herrarnas benstyrka och tillslag och därför blir långbollarna (tjongbollar) sällsynta! Det finns som vanligt undantag, men det finns det i allt!

Jag ska påpeka att det jag har skrivit här handlar främst om det jag har sett i damer division 3-4, att tala om RUIF, Själevad IK och Hägglunds IoFK är inte jag rätt person att uttala mig om, eftersom dessa lag har massor med spelare och det gör att de kan träna mer pass än oss andra! Men Ångermanland behöver ett ”flaggskepp” för damfotbollen i distriktet, så förhoppningsvis kan vi få ett lag i ettan! Det är bara vi ledare och spelare, som kan göra damfotbollen intressantare för allmänheten! För domarnas del gäller det att ha samma regelbok för herrar och damer! Det är vad du gör som räknas!

Hoppas att ni uppskattat denna text från en som lär sig sakta men säkert om damfotbollens ädla konst!

Er boj i bukten/PEPS 

Mitt intresse för fotboll följde liksom med i genpaketet. Både min mamma och min pappa hade spelat fotboll i sin ungdoms dagar om än inte på någon högre nivå och jag minns att det nästan uteslutande var fotboll som gällde på baksidan av det flerfamiljshyreshus jag växte upp i så snabbt tillfälle gavs. På denna baksida fanns nämligen det perfekta underlaget gräs tillsammans med lämpligt planterade ungbjörkar som fick utgöra målstolpar. Att hyresvärden knappast uppskattade det faktum att just björkarna fick utgöra målstolpar är en annan femma och Birger, som han hette, kanske insåg att björkarnas välmående inte var lika viktigt som att vi ungar på området faktiskt hade oerhört kul! Oftast spelade jag med bästisen Mattias, en annan kompis Anders samt att storasyster Johanna ibland var med på ett hörn. Jag minns det som igår hur vi skulle bräcka varandra ifråga om snyggast skruv, snyggast vrist, läckrast volley eller häftigaste räddningen. Vi turades om att vara Zico, Pelé, Torbjörn Nilsson, Mikael Laudrup, Tomas Wernersson och andra, på den tiden, stora favoriter. Ett annat namn på en förebild jag inte riktigt vet varför jag lagt på minnet så starkt är Sven ”Dala” Dahlqvist. Denna mittbacksgigant som hade omskolats från forward och som till och med tog hem Guldbollen 1984 då jag skulle fylla nio år. Tror det var flödet i namnet + smeknamnet som gjorde susen. Ord och flöden är nämligen något som också fascinerat mig sedan unga barnsben.

Hur som helst – varför berättar jag det här? Jo, jag slogs häromdagen av insikten att jag hade tusan inte en enda kvinnlig fotbollsförebild där och då. Jag vet att jag var bland de första tjejerna på min skola som ens började spela med ett riktigt lag som sexåring – givetvis då med pojkar. Ett flicklag fanns inte för så unga individer i min moderförening Umedalens IF. Kan säga att jag är så oerhört nöjd att jag inte såg något som helst problem med att spela med killar. Så länge jag fick vara med Matte (bästisen) så var jag förmodligen hur nöjd som helst! Dessutom hade vi världens bästa tränare, Roger, som inte bara fick vara min favorit som tränare utan även personifiera en av de legogubbar jag och Mattias även ägnade mycket tid åt i vår samvaro. Just spelet med killar har dessutom garanterat gjort mig till den fotbollsspelare jag sedermera blev. Men som sagt – det sorgliga i kråksången är ju faktiskt att jag redan då blev rätt inpräntad och varse att det var grabbar som gällde när man blev stor. Att läsa, se eller ens höra om framgångsrika damspelare fanns ju liksom inte på världskartan. Då är jag ju inte direkt född på stenåldern heller utan det här var alltså under början av 80-talet som sexåringen Magda fick sin första klubbtröja och suktade efter goda förebilder – inte bara manliga sådana.

Allt har sin tid brukar man ju säga och i och med att damallsvenskan i sin nuvarande tappning med en enda rikstäckande högsta serie inte uppstod förrän så sent som 1988 så kanske det inte var så konstigt att Pia Sundhage, Elisabeth Leidinge, Lena Videkull och övriga sedermera stora svenska profiler inte nådde mitt medvetande förrän betydligt senare. Att det ändock tagit så pass lång tid innan damfotbollen fått ordentligt gehör, och fortfarande i viss mån alltid räknas i skymundan är bara så dumt att man gång efter annan blir matt men den krönikan tar jag en annan gång. Jag nöjer mig idag med att konstatera att förebilderna inom fotbollen idag tack och lov inte är lika enkönade som då jag påbörjade min fotbollskarriär utan nu vet alla fotbollsintresserade inte bara vem Zlatan och Messi är utan också vem Malin Moström, Therese Sjögran, Lotta Schelin, Hanna Ljungberg, Caroline Seger, Victoria Svensson-Sandell och givetvis Marta är. Sådant har betydelse – så enkelt är det!

Idag måste jag också passa på att skriva några rader om det som allra mest snurrar i mitt fotbollshuvud just denna vecka – nämligen årets seriepremiär för mitt hjärtas lag, Själevads IK damlag! Ett Själevad som slickade såren efter fjolårets kvalförlust till division I, knöt näven, reste sig och ska nu försöka upprepa bedriften med att nå en serieseger och förhoppningsvis tredje gången gillt fixa den efterföljande kvalserien. Laget kvalade ju nämligen till ettan även efter säsongen 2007 men föll även då. Kval förresten – så jäkla dumt. Tänk att vinna en serie, förlora i kvalet och därmed vackert få fortsätta lira i samma division även säsongen därpå. Att misslyckas kanske en enda match på en hel säsong men då matchen är av helt avgörande karaktär så är loppet liksom kört. Det kan ju inte vara ett helt rättvisande system anser jag och får säkert anledning att kommentera det ytterligare framöver. Lagen som nöp de två platser som vår kvalgrupp kämpade om, Östersund DFF och Gustafs GoIF har så här långt imponerat i ettan och vi spelade alltså oavgjort respektive föll i uddamålsförlust i kvalmatcherna mot dessa.

Nu hade vi i Själevad turen i oturen att vi ändå fick byta serieregion och därmed spela i norrlands södra damtvåa istället för, som ifjol, den norra motsvarigheten. Att spela mot exakt samma lag ännu ett år hade givetvis inte känts fullständigt bra. Istället blir det därför resor söder- och västerut med något kortare resvägar totalt sett och framför allt flera helt nya bekantskaper då det gäller motstånd. Något som stimulerar inte bara våra spelare utan även oss ledare.

Inför årets säsong har jag även personligen bytt epitet inom laget då jag efter tre säsonger som mv-tränare istället tagit klivet upp som huvudtränare Tommie Anderssons högra eller vänstra hand beroende på hur du ser det. Att prova på assisterande tränarrollen är så här långt oerhört lärorikt och intressant. Att det dessutom är tillsammans med just Tommie, som ledde SIK-dam när jag själv skördade mina största spelarframgångar, gör inte saken sämre. Vi tog oss ju faktiskt ända upp till allsvenskan tillsammans!

Att sia om den serie vi i år ska spela i är verkligen långt ifrån enkelt. Innan jag satte mig ner för att skriva denna krönika försökte jag nämligen forska lite grann utöver det man hört ryktesvägen så att säga. Oftast använder man idag den fantastiska webben när man forskar och jag är inget undantag. Besöken på våra konkurrenters hemsidor gav dock inte speciellt mycket och jag känner mig inte så mycket klokare efteråt. Ska jag bedöma standarden på lagen utifrån hemsidornas aktualitet och nyhetsflöde så kommer Själevad definitivt att finnas med i toppen tillsammans med i första hand, nykomlingarna Matfors FK och Ope IF som var de enda hemsidor som kändes riktigt ajour och gav information utöver det mest basala. Jag kommer därmed inte att ge mig in i några konkreta tips redan idag. Jag måste helt enkelt få se, läsa och höra från åtminstone startomgången nästa helg innan jag kan bilda mig någon form av uppfattning. Ska jag utgå från tidigare år så har den södra tvåan en tendens att variera stort i kvalité mellan topp- och bottenlag. Att fjolårsvinnarna i serien, Östersund DFF, gick genom 18 omgångar utan en enda poängförlust skvallrar om just detta. Att fjolårets andraplacerade Remsle UIF i egenskap av just fjolårets placering ska ses som ett topplag även i år verkar sett till försäsongen inte stämma och laget har tappat namnkunniga spelare. Att båda städerna Östersund och Sundsvall har tre representerade lag i serien kan indikera stor kvalitetsskillnad lagen emellan…så, ja, ni kanske förstår att jag väljer att ligga lite lågt. Men vad jag redan nu törs lova är i alla fall att Själevad kommer att göra sitt yttersta för att upprepa något så svårt och få förunnat som att vinna en serie två gånger på raken. Första steget för att nå det målet kan vi ta i premiären nu på lördag mot gästande Ope IF, som alltså är nykomlingar från division III. Jag hoppas verkligen att jag står med ett brett leende och en kaffekopp i näven någonstans strax innan klockan 15.00 då förhoppningsvis tre SIK-poäng är bärgade och vad gäller goda förebilder i det egna ledet så måste jag säga att en av de allra största sådana i SIK-leden genom tiderna, Sanna Frostevall, mer än väl förtjänar epitetet och vi är många som gläds åt att återigen se henne i den grönvita dräkten!

Till dess vi hörs igen – trivsam fotbollstillvaro och game on!

/Magda

Division-fyrapremiären närmar sig med stormsteg och den sjunde maj spelas den första omgången innehållande följande matcher, KB 65-Kramfors-Alliansen, Domsjö-Moliden, Gottne-Myckelgensjö, Frånö-Ramvik, Undrom-Sidensjö samt Bollsta-Graninge.

Spelbolaget Nordicbet håller Undroms IF och Kramfors-Alliansen som favoriter till seriesegern med Domsjö och Sidensjö som främsta utmanare. Undertecknad har kontaktat några av div.4-lagens tränare för att höra deras tankar inför det som komma skall.

Fredrik Thelins Kramfors-Alliansen har kanske gjort den tyngsta värvningen av alla lag inför årets säsong, detta i form av den tidigare Östersundsspelaren Jonas Svanberg. Jonas har visat upp sina färdigheter vid ett fåtal tillfällen under försäsongen och både Fredrik och hans spelare är mycket imponerade av det Jonas hittills presterat. Trots drömvärvningen så anser inte Fredrik att hans lag skall ses som en av seriefavoriterna.
–Jag tycker att det är väldigt märkligt att Nordicbet har samma odds på oss och Undrom och enligt mig så har Undrom det överlägset bästa laget på papperet. De var vassa redan ifjol och med tanke på de värvningar de gjort inför året så tror jag att de kommer att vinna serien ganska så enkelt, säger Fredrik.

Kramfors har tappat några tongivande spelare inför årets säsong, Marcus Jössund har lämnat klubben för att istället representera Undroms IF och den säkra mittbacken Pelle Johansson kommer inte heller han spela med Alliansen i år. Fredrik berättar även att det är klart att fjolårets succéspelare, Christoffer Milde, kommer inleda säsongen i GIF Sundsvalls organisation där han studerar på fotbollsgymnasiet. Trots de tunga avbräcken så tycker inte Fredrik att han förfogar över ett sämre lag än ifjol.

–Våra unga killar kommer bara bli bättre och bättre och vi har haft en bra försäsong där vi både tränat bra samt gjort bra resultat i träningsmatcherna. Vi siktar på att tillhöra övre halvan av tabellen när serien är färdigspelad, avslutar Fredrik.

Undrom kommer till spel med ett namnkunnigt lag och deras eldsjäl Mikael Holmsten har värvat friskt inför säsongen. Niklas Eriksson och Mats Larsson har hämtats från samarbetsklubben Sollefteå GIF och från Kramfors-Alliansen har Marcus Jössund anslutit. I klubben spelar sedan tidigare ”klasspelare” som Henrik Heino, Joel Book-Söderberg och den evigt unge Andreas Näsmark och därmed förstår ni att Undrom kommer att finnas med i toppen när tabellen skall summeras. Den av UIF-spelarna omtyckta tränaren Roger Häggström tycker, till skillnad från sin kollega Fredrik Thelin, att hans lag definitivt skall ses som ett av favoritlagen till seriesegern.

–Det vore löjligt att påstå någonting annat. Jag är väldigt nöjd med vår trupp och jag kommer att få angenäma problem med att ta ut startelvan, säger Roger.
Elaka tungor påstår att Undrom inte kommer speciellt bra förberedda till säsongen och att de på så sätt inte skall ses som självskrivna vinnare av serien.

–Visserligen har vi haft relativt dålig uppslutning på träningarna under försäsongen men det beror på att jag har spelare som även håller på med ishockey och innebandy. När det gäller vår fysiska status så är jag inte ett dugg orolig och till och med vår ålderman Andreas Näsmark ser ”rappare” ut än aldrig förr, avslutar Roger.

Domsjö IF hade en tung fjolårssäsong som resulterade i nedflyttning till division fem. Martin Wallins mannar återfinns dock även denna säsong i division fyra i och med att Hägglunds dragit sig ur serien. Klubben har värvat intressanta spelare inför säsongen och nyförvärven i kombination med den revanschlusta som borde finnas i truppen kommer att föra laget till en betydligt bättre placering i år. Martin Wallin tror även han att Domsjö kommer att prestera bättre denna säsong.
–Vi har stommen kvar sedan ifjol och jag är även nöjd med våra nyförvärv. Vi inom laget har inte talat om någon målsättning mer än att vi går för seger i varje match. Även fast jag inte har så bra koll på de andra lagen så tror jag inte att vi kommer att vara inblandade i bottenstriden, säger Martin. Martin berättar även att laget drabbats av ett tungt avbräck inför säsongen då Stefan Hägglund meddelat att han på grund av ryggbesvär tvingas avsluta sin karriär.

Bollsta IK, KB 65 och Myckelgensjö IF får enligt Nordicbet slåss om att undvika nedflyttning. Den tidigare Bjärtråspelaren och numera Bollstatränaren Mattias Olsson lägger inte så stor vikt vid att hans Bollsta är tippat att tillhöra bottenstriden.

–Jag har ingen aning om vem det är som ansvarar för oddssättningen hos Nordicbet men för oss gör det ingenting att vi ses som ett ”bottengäng”, säger Mattias. Fortsättningsvis berättar han att lagets grundinställning är att alltid gå för seger och enligt Mattias så kommer Bollsta ha minst fyra lag efter sig när serien är slut. Trots upprepade påtryckningar från undertecknad så vägrar dock Mattias att uttala sig om vilka lag Bollsta kommer att ha efter sig i tabellen.

Även fast jag inte kan skryta med att vara någon ”tipsexpert” så känns det i år givet vart seriesegern kommer att hamna. Att satsa sina slantar på något annat lag än Undrom som seriesegrare är bortkastade pengar och jag tycker att Nordicbet varit generösa som satt oddset 2,75 på Undrom. Till skillnad från Nordicbet så tror jag inte att Kramfors-Alliansen kommer att utgöra något hot mot Undrom i kampen om seriesegern. Dock skall det bli intressant att följa mötena lagen emellan och då tänker jag främst på duellen på mittfältet mellan KA:s Jonas Svanberg och Undroms Andreas Näsmark. En känsla jag har är att Svanberg inte kommer att vara lika framgångsrik som han var i träningsmatchen mot Myckelgensjö när han briljerade med två mål och två framspelningar. Samma Myckelgensjö som jag tror kommer placera sig längst ner i tabellen tillsammans med KB 65. Övriga lag som kan komma bli inblandade i bottenstriden vill jag helst inte uttala mig om, främst eftersom jag vill behålla den goda vänskapen jag har med Bollsta IK:s tränare Mattias Olsson. Avslutningsvis så återstår det bara att önska lagen lycka till!