SIDINSTRUKTIONER

MATCHDATA

Sidor

Kategorier

Meta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ådalen Alliansen

28th augusti 2019

 

 

 

 

 

 

Jag gillar att kolla ungdomsfotboll. Egentligen är alla åldrar kul att se men framförallt 9v9 eller 11v11. Spelet på planen börjar se ut alltmer som vuxenfotboll och drömmarna lever fortfarande hos spelarna. Glöden brinner på sina håll starkt. Ingen vet vilka vägar spelarna kommer ta senare i sina liv. Möjligheter åt alla håll ligger öppna. Visst är det häftigt? Eller kanske inte alls särskilt häftigt? Smaken är ju som bekant lika tudelad som Manchester Uniteds backlinje när Sadio Mané fräser förbi och in i spelyta tre. Inte vet jag. Men jag tänkte iallafall ägna en krönika åt den äldre ungdomsfotbollen i Ångermanland. Den uppmärksammas inte särskilt mycket i övrigt. Ingen liverapporterar t.ex. från Kramfors-Alliansens U16 träning om när olika spelare korrigerar sitt suspensoar eller när en tränare kliar sig i skägget. Vilket ju däremot verkar vara en typ av information värd att direktsända via lokaltidningen till en säkerligen faktahungrande allmänhet ifall hockeyspelare gör det. Medges dock att suspensoar är ovanliga för fotbollsspelare.

Ni vet det troligen inte, men ett av de mest oväntade resultaten i Ångermanlandsfotbollen i år var när Sollefteå GIF förrförra helgen lyckades besegra Härnösands FF i äldsta pojkserien. Sollefteå hade inför matchen 0 poäng efter 10 spelade matcher medan HFF var serieledare med 25 inspelade poäng. Sollefteå vann med uddamålet efter en straffspark i sista minuten av ordinarie matchtid. Säkerligen en riktigt dramatisk match. Jag har inga problem att föreställa mig både besvikelsen i HFF liksom glädjen i Sollefteå. Sannolikt också en stor lättnad i Sollefteålägret. Jag känner inte ledarna i Sollefteå GIF men hade jag varit i deras ställe hade det känts som om ett stort lass sten hade lyfts från mitt bröst genom en sån seger. Man blir glad för deras och spelarnas skull. Vilken otrolig mental styrka att bita ihop och inte bli nervvrak mot slutet av matchen utan istället bärga en seger mot serieledarna. Skulle tro Sollefteålaget småvisslande trippade med hoppsa-steg ner på nästa träning. Jag vet att fokus inom ungdomsidrott inte främst ska vara på resultat. Men det måste känts otroligt skönt för det gänget. Miracle on Nipvallen.

Härnösands FF får trösta sig med att de är ett riktigt grymt P04 lag, troligen bäst i distriktet. Dom leder alltså äldsta pojkserien som ÅFF arrangerar. Det är en ganska konstig serie genom att den innehåller lag med spelare upp till 18 år gamla. När några av spelarna i vårt lag från Kramfors är för unga för att ens få köra moped till matcherna har vissa av motståndarna kunnat ta bilen.
Killarna i HFF möter regelbundet lag med till stor del äldre spelare. Själva har dom såvitt jag vet inga spelare äldre än femton år. Däremot några yngre. Det gör ju inte deras prestation sämre precis. HFF vann Hudik Cup tidigare i år och fick med inte mindre än fyra spelare till årets Halmstadläger. En inte alltför vågad gissning är väl också att vissa av de yngre spelare som finns i det starka laget har skaplig chans att komma till nästa års Halmstadläger.

I äldsta tjejserien var det också Härnösand högst upp innan serien delades upp i en slutspels- och fortsättningsserie inför hösten. Har inte sett HSK 04 denna säsong men vet att dom är starka. Har noterat att en eller annan spelare från laget varit med damlagets matchtrupp i division 1.
Härnösands SK har precis som Härnösands FF riktigt bra försvarsspelare. Det är kul att se. Bra försvarsspelare växer inte precis på träd. Faktiskt är det ovanligt att se unga, riktigt bra försvarsspelare. Men både tjejerna och killarna från Härnösand har spelare som sticker ut positivt i sina backlinjer. HSK har målskillnaden 18-0 i sina tre senaste matcher, i slutspelsserien. Ruggigt bra naturligtvis.

En annan sak HSK och HFF -04 har gemensamt är att de klev upp en serie i fjol och spelade elvamanna mot äldre motstånd. Båda lagen gör sin andra säsong med elvamannafotboll medan deras jämnåriga i de flesta fall gör sin premiärsäsong på fullstor plan. Kanske lite oklart vilken betydelse just det har haft för att man presterat bra. Bara att man klarade av att kliva upp och spela mot äldre utan att få regelbundet storstryk säger en del om hur bra lagen är. Kanske hade dom också gjort bra ifrån sig i år oavsett vilken plan de spelade på ifjol? Men någonting har det säkert betytt, särskilt i början av serien. I de elvamannamatcher jag såg i början av våren hade många lag riktigt svårt att hitta ytorna som finns på fullstor plan. Jag får för mig det blivit successivt bättre i takt med att säsongen gått. Kanske dröjer det några veckor eller månader innan hjärnan och ögonen är kalibrerade för stor plan? En fundering jag ibland haft är hur detta påverkar exempelvis distriktslagen och Halmstadlägret dit man numer åker efter att ha spelat bara en handfull elvamannamatcher i sitt liv.

Härnösands SK och FF har med sina 04:or två riktigt starka lag med goda möjligheter att få fram bra seniorspelare. Hur kan man få ungdomarna i lagen att fortsätta med fotboll och helst bli riktigt bra? Det är den riktiga 10 000-kronors frågan. Hur kan man erbjuda bra tränings och matchmiljöer som bidrar till en sån gynnsam utveckling? Skulle tro att många klubbar sneglar avundsjukt på Friska Viljors organisation när det gäller just det. Ingen annan klubb i distriktet har både U17 och U19 lag där man kan få bra träning och matcher med och mot jämnåriga. Ofta börjar de lovande ångermanländska talangerna slussas in i seniorlag redan när dom är femton, sexton och även om vissa onekligen klarar det så är det jäkligt tufft för de spelarna. Kanske kan man ta en plats och spela en viktig roll i ett lag i division fyra eller fem, men att göra det i div 2 är ju otroligt svårt.

Förutsättningar för bra träning kanske inte heller finns i varenda seniorlag unga spelare hamnar i? En av mina kompisar har en kille som är jämnårig med HFF och HSK -04 som spelar ishockey. Den killens försäsongsträning har sista tiden, med start ca 2 månader före seriestart, bestått av 35 träningspass på 31 dagar. Under samma period kläms även två läger och två matcher utomlands in. Jag säger inte att den vägen eller träningsmängden är den korrekta för femtonåringar. Tvärtom är den troligen alldeles åt pipan för hög, medför stor skaderisk osv. Men att träningsmängden måste öka i 16-19 års åldern även för fotbollsspelare är ju sant. I den åldern kan man kan inte längre räkna med att spelare som i ett trollslag blir bättre av en sommar utan träning, som min förra krönika lite grann handlade om. Finns ens något seniorlag i Ångermanland som på sin försäsong är i närheten av att träna samma mängd som femtonåriga hockeyspelare? Hur bra är lag i Ångermanland på att erbjuda sina spelare i åldrarna 15-19 år tillräckligt mycket och tillräckligt bra träning? Min känsla är att möjligheterna överlag är sisådär. Skulle faktiskt tro att en del föreningar erbjuder sina femtonåringar noll fotbollsträningar två månader före seriestart. Om 35 pass är för mycket är 0 pass definitivt för lite. Båda är fel fast av olika skäl.

Kanske är det bara i Ö-vik förutsättningarna för en bra juniorsatsning finns? Man har ganska många klubbar, man har ett fotbollsgymnasium, man har sina alliansträningar. Man samarbetar bakom FV och samarbetar för att få ihop de enda juniorlag för tjejer som finns i distriktet (såvitt jag vet).
I södra Ångermanland skulle det gissningsvis krävas samarbete tvärs över tre kommuner för att få till något liknande. Det är inte svårt att lyfta fram drösvis med praktiska problem som skulle kunna uppstå i så fall. Men tanken på en gemensam juniorsatsning i Härnösand, Sollefteå och Kramfors är onekligen tilltalande för mig. Ensamma kommer ingen klubb att klara det. Jag föreslår i så fall namnet Ådalen-Alliansen. Naturligtvis bör hemmaplanen vara Kramfors IP dvs på bekvämt gångavstånd från där just jag råkar bo. Jag skulle gärna jobba för det på något sätt. Det vore ju kanon. Rentav skulle jag kunna sträcka mig till att ha hemmaplanen inom cykelavstånd.

Tags:

Inga kommentarer »

No comments yet.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URL

Leave a comment