Sidor

Kategorier

Arkiv

Meta

Det är något visst med division V

01st oktober 2009

fotbollskortisar1
Krönika av Olle Larsson
Avfarten ner mot idrottsplatsen saknar skylt.
Men alla vet.
En liten smal väg leder de 200 meterna ner mot den lilla grusplanen utanför entrén. Det står ett 20-tal bilar parkerade.
När jag kliver ur bilen tittar jag upp mot himlen. En ljum sommarvind smeker ansiktet och rycker tag i lövverket på de planterade björkarna bakom det södra målet.

Det är dags för match i division 5.
Säsongen har hunnit en bit in i juni och landskapet har klätts i färger och dofter. Människorna i byn har  hittat  ut ur sina hus.
Den naturliga samlingsplatsen  är idrottsplatsen. Elva gånger om året träffas man där, vare sig man är fotbollsintresserad eller inte.
När jag vandrar ner mot planen känner jag lukten av kaffe. När jag kommer närmare kiosken andas jag även doften av senap och lagerblad.
Fotbollskorven ser fin ut där den sjuder i den stora rostfria grytan som föreningens damklubb har hand om. Där finns också hembakade bullar i kiosken, smågodis och läsk från den gamla automaten med Falcon-örnen på sidan.
Åskådarna, ett femtiotal, står i klungor och berättar om det senaste skvallret från orten. Ingen pratar om dagens match.
korvkoSå hörs ett samfällt skrik från omklädningsbaracken. Domaren blåser i sin pipa och ljudet från skruvdobbar mot stenplattor överröstar det mesta. Lagen springer in på planen.
”Kom igen nu gubbar, för fan!!! Vi tar tag i det direkt!!!” vrålar tränaren innan han sätter ner stället med drickaflaskor intill det lilla båset.
Matchen börjar inte bra. Hemmalaget saknar tre man och en kille har fått hoppa in med kort varsel, han ringdes in från jobbet  för en timme sen.
Efter en kvart får bortalaget hörna.
Hörnan är dåligt slagen, men försvaret kan inte rensa undan och ett skott utifrån tar på ett försvarsben och så står det 0-1.
”Det är inget, gubbar. Nu tittar vi upp”, uppmanar tränaren.
Tre minuter senare står det 0-2 sedan linjedomaren glömt att ställa gästernas snabbe forward offside. Åtminstone tycker hemmatränaren det som står fem meter ut på planen  och skriker upphetsat på domaren som kommer rusande.
Domaren visar upp tränaren på grässlänten bakom båset.
När halvtidssignalen ljuder har bortalaget gjort ett mål till efter nytt försvarsstrul.
division-sexKön till kiosken är nu lång. Barnen köper godis och korv, de vuxna köper kaffe och hembakat. Analysen efter första halvleken är klar: hemmalaget saknar sina tre bästa spelare och domaren är en katastrof.
I andra måste det bli byten direkt. Så här kan det inte fortsätta.
När matchen kommer igång igen lägger sig det gästande laget på försvar. Det blir en mur av spelare att passera och hemmatränaren  uppmanar sina spelare att skicka långa bollar in i straffområdet.
Vid ett tillfälle når den store cenetrn högst och nickar i stolpen. Laget blir också berövat en solklar straff när försvarsspelare missar bollen och träffar ett ben. Domaren friar.
Med en kvart kvar kontrar gästerna in 0-4
ut-pa-planenNär domaren blåser skriker bortalagets tränare ”fy fan va gott, gubbar!!!”
Segersången ekar från barackens bortarum, medan de olyckliga hemmaspelarna står och snackar med de anhöriga utanför. En del röker.
Bortförklaringarna är många och när tränaren kommer ut och snackar med sin brorsa säger han ”det är helt jävla otroligt, hur man kan vara så dålig” och nickar mot domarens omklädningsrum.
Publiken vandrar till sina cyklar och bilar. Solen har börjat gå ner och den ljumma kvällen börjar bli kylig.
Jag lyfter blicken och tittar mot björkarna bakom målet. Det är stilla. Myggbetten kliar i ansiktet och jag sätter mig i bilen och kör hemåt.
0-4, det var inte roligt.
Om två veckor är det match igen.

Tags:

Inga kommentarer »

Inga kommentarer ännu.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL

Lämna en kommentar