Från Lennart Sundwall har fotbolly.se fått följande intervju med Sidensjös fina nyförvärv Pero Kapsevic.
Vi tackar och lyfter på hatten.

 

-Jag vill verkligen vinna och det blir full satsning för att göra ett
bra resultat i Sidensjö i sommar.

Så säger Pero Kapsevic dagen efter det att nyheten kom att han lämnar
Anundsjö och division 2 för spel i fotbollsfyran:

-Jag har haft fem jättefina år i Anundsjö, säger Pero. Alla i Bredbyn
har varit snälla och hjälpt mig att göra mig hemmastadd.

Nu väljer ändå Pero Kapsevic att gå vidare. Han hade anbud av Friska
Viljor men av olika skäl blev det inget av den affären.
-När Sidensjö hörde av sig blev jag jätteintresserad. Dels för att jag
jobbar med Peter (Sundberg) men också för att jag har spelat med flera
av Sidensjöspelarna, säger Pero.

Pär Byström, Björn Moström och målvakten Jimmy Viström känner Pero väl
sedan Anundsjötiden.

Pero Kapsevic kom till Anundsjö 2004. Detta efter en framgångsrik
karriär hemma i Kroatien.
-Jag var nyfiken på Sverige och värvades först av Friska Viljor, säger
Pero. Nu blev det lite strul med alla utlänningar som kom just då och då
blev det Anundsjö för mig istället.

Pero Kapsevic har visat stor fotbollskonst i sin roll som mittback i
Anundsjö. Problem till och från med ett krånglande knä har tvingat Pero
till två operationer.
-Nu känns knäet bra och jag har tränat bra i vinter, bl.a. på gym,
berättar Pero.

I en framtid vill Pero Kapsevic bli fotbollstränare:
-Jag siktar på lite olika utbildningar. Tränarrollen har jag alltid
varit intresserad av.

I sommar räknar han med att bli svensk medborgare full ut. Idag har han
ett permanent uppehållstillstånd.
-När min tjej blir klar med sina studier hemma i Kroatien räknar jag
med att hon flyttar hit till mig.

-Jag känner mig alltmer som svensk och vill gärna bilda familj här i
Örnsköldsvik, säger Pero.

Om sitt nya lag säger han följande:
-Jag såg Sidensjö mot KB 65 och med det lag Sidensjö kan ställa på
benen måste det finnas bra möjligheter att bli ett topplag.

Var vill du helst spela i laget?
-Mittback, säger Pero direkt.
Det är min bästa plats.

//LENNART SUNDWALL//

Det råder ledarbrist inom idrottsrörelsen på många håll.
Ångermanland är ingen undantag.
Färra och färre vill ta åt sig styrelseuppdrag och när det gäller ungdomsverksamheten drar föräldrar in på ledarsidan i allt större utsträckning än tidigare.

Fotbolly.se avslöjade för en tid sedan att Junsele IF:s ordförande Gunnar ”Knacke” Nygren avgår med omedelbar verkan.
Orsak: en alldeles för tung arbetsbörda.
- Att förbereda ett lag för division 3 i stort sett ensam blev en för stor arbetsbörda för mig, kommenterade ”Knacke”.
Det finns många grovjobbare inom idrottsrörelsen som befinner sig utanför planen, arenorna och rampljuset.
Över en halv miljon ledare i 20 000 olika föreningar gör ett grått vardagsjobb, som aldrig eller sällan får den uppskattning det förtjänar.
Svenska Riksidrottsförbundet (RF) har gjort en undersökning bland 100 ordföranden och kassörer i slumpmässigt utvalda klubbar runt om i Sverige.
Och det visade att många ideellt arbetande föreningsledare helst skulle vilja sluta.
85 procent av de tillfrågade sa att de har funderat på eller tänker sluta så fort som möjligt.
Att vara engagerad i en förening i dag kräver så mycket mer än enbart idrottskunnande. Det är ett myller av bestämmelser och paragrafer som ska följas, och som om det vill sig riktigt illa kan slå tillbaka, både på klubb- och den enskilde, med katastrofal kraft.
Några ”köksbordskassörer” finns det inte utrymme för längre. Istället tvingas klubbar i allt större utsträckning anlita expertis för att få ordning på alla papper.
I RF:s undersäkning var den typiske ordföranden en man i 50-årsåldern, som alltid varit engagerad på något sätt inom idrotten. Han lade i snitt ned 30 till 50 timmar per månad på sitt föreningsarbete. Ekonomifrågor och administration var huvuduppgifterna, men det fanns även mer ”praktiska” arbeten med i bilden som klippning av gräs och tvättning av matchtröjor.
Den typiske kassören i föreningen i Sverige är också en man över 50 år, men han har inte samma självklara idrottsbakgrund som ordföranden. Han lade i snitt ned 20-25 timmars arbete i månaden.
Resultatet av RF:s undersökning är både positivt och negativt. Det positiva var ledarnas vilja att lägga ned mycket tid, kraft och engagemang i föreningen.
Det nedslående med undersökningen var att så många kände sig tvingade att göra sitt jobb och helst ville sluta.
Eller som en färgstark fotbollsledare från Ådalen förklarade i en gammal VA-intervju med undertecknad:
- Om man vet vad man ger sig in på är det inga problem att sitta i en förenings styrelse.

Text: Olle Larsson
Bild: Riksidrottsförbundet

« Older Posts